idag är en sån där dag som jag inte tycker om, en sån där dag då jag bara har dåliga magkänslor, en sån där dag då jag förväntar mej för mycket men jag vet att det inte kommer bli så, men tänk om. tänk om det kunde bli så. det finns ju alltid en pytteliten chans. idag är en sån dag då jag bara vill ligga i min egna säng och ha täcket över huvudet och sova. heeeeeeeela dagen och bara få vara utvilad sen och känna mej lugnare. och då ska de vara såklart att jag så impulsivt bestämde mej för att flytta och just nu inte ens har ett eget sovrum! det är riktigt jobbigt och påfrestade för mej att inte veta vars jag ska ta vägen. jag vill ha saker planerat. varje gång jag gör något inpulsivt så brukar det alltid bli bra ändå. men det här var impulsivt på en hög nivå som jag inte vet om jag klarar av. tro mej. jag har tänkt tusen gånger. kanske ska skita i det här, flytta tillbaka till grubbe i min lilla etta och bo där ett par år till. men samtidigt så vill jag inte det. jag vill bort ifrån min fina lilla etta och börja om på nytt. jag behöver något nytt. jag vet att många tycker jag är dum i huvudet som lämnar mina vänner, som lämnar min liv för skellefteå. vafan lixom. skellefteå, bor det ens normala människor i skellefteå? faktum är att jag faktis gillar skellefteå och tycker det verkar vara en asskön stad där jag vill börja om just nu. jag vet att jag inte kommer bo här föralltid, det kommer jag verkligen inte. men det är ändå skönt att komma bort ifrån umeå ett tag. jag måste få följa min egna magkänsla den här gången istället för att skita i den bara för att göra alla andra nöjd. jag är less på att göra alla andra nöjd. jag är less på att dalta runt med alla i min närhet. jag vill inte göra det. har aldrig velat. men ändå har det alltid blivit förut, om man inte haft någonstans att festa, nä men då far vi till jennifer om vi kan smöra lite. klart jag säger ja då. för jag vill inte göra någon ledsen. eller att jag ska låna ut pengar till någon. jaghar inte mycket pengar själv, så hur kan man förvänta sej att låna pengar av mej sen betala tillbaka två månader efter då jag behövt dom där pengarna i två månader också. eller kalla mej snål om jag inte kan bjuda på mat, förlåt då. om jag haft pengar hade jag helst vilja bjuda på allt i världen till mina vänner. men nu äre så att jag lever på existensminimum. alltså 1500kr för mat på en månad. det kanske låter mycket då man skriver sådär. men det blir inte så jävla mycket, plus att jag köper hushållsgrjejer för dom där 1500kr med. då jag kanske lägger ut mellan 600-800kr på mat per månad och då kan man inte förvänta sej att jag ska bjuda på massa mat varje gång man kommer till mej heller. det funkar bara inte. man kanske inte förstår då man bor hemma fortfarande. jag har varit där med. men då man flyttar hemifrån första gången kommer man ha lite pengar och då kommer man förstå att om man bjuder en kompis på mat så rök en maträtt där och pengar där och en sån liten grej betyder jävligt mycket då man bor ensam med lite pengar. det funkar inte. men tänk om