och då menar jag inte att alla mina vänner är omogna. verkligen inte. finns dom som säkert så så mkt mer mogen än jag på sättet. men jag tänker inte som en tonåring längre känns det som. jag vill alltid vara beskyddande över mina vänner. och jag vill alltid mina vänner väl, och kan låta pedantisk och bestämd. men det är alltid för att jag vill dom väl. för att jag inte vill att dom ska bli besvikna. eftersom jag tkr att man ska ta hand om dom man tycker om.

.

jag gillar inte heller att visa mej ledsen inför andra. för jag känner mej så otroligt otrevlig, därför jag oftast ber om ursäkt då jag är med någon och är ledsen. ber väldigt ofta om ursäkt då om jag gör det tråkigt för dom. därför är jag också som jag är, överglad hela tiden, galen, inte rädd, skrattar otroligt mycket. för det mesta är jag tvärtom, jag är jätterädd hela tiden. och nu på slutet har jag oftast varit överledsen och egentligen inte velat skratta alls pga rättegången och allting med pappa. det tog jättehårt på mej. men jag kämpar på, och jag hoppas att jag inte gjort någon ledsen pga det.

.

okej nu ska jag sluta med arga inlägg!!!!